Andra exempel kan vara det mer indirekta regionala arbete som utförs dagligen av individer genom deltagande i kulturlivet, genom dialekt, upprätthållande av regional identitet och historia etc. Detta är intressant eftersom det under de senaste decennierna har varit mycket politiskt fokus på regionalisering och regionala reformer i nordiska sammanhang, t.ex. Danmarks reform 2007, Norges reform 2020, Finlands reform 2023 och återkommande diskussioner om reformer i Sverige. Avhandlingen fokuserar på vad olika aktörer gör och vad de säger/skriver för att bygga eller omvandla regioner i enlighet med olika sociala intressen och politiska mål, och vilka konflikter som kan uppstå i dessa processer.
Avhandlingen undersöker specifikt hur olika politiska aktörer och aktörer i civilsamhället har mobiliserat för och emot en regionreform som genomfördes i Norge 2020. Avhandlingen tar upp de argument som motiverade Solbergs regering att genomföra reformen i strävan efter större och mer "robusta" regioner, och särskilt argumenten för sammanslagningen av Troms och Finnmark fylkeskommuner, en sammanslagning som upplöstes igen 2024. Avhandlingen tittar också på hur en regional intressegrupp kallad For Finnmark arbetade mot denna sammanslagning, och hur regional identitet, historia och institutioner framträdde som nyckelpunkter i gruppens regionala arbete. Utöver detta tittar avhandlingen också på två andra fall där regionala intressegrupper använder regional identitet på olika sätt i sina kampanjer (relaterade till sjukhusstrukturen i Finnmark och tillgången till snabb sjukvård, och norsk fiskepolitik och dess negativa effekter på små kustsamhällen).
I avhandlingen analyseras hur dessa fyra olika aktörer utför sitt regionala arbete på olika sätt. Den visar hur regionreformen baserades på argument om den ökade effektivitet som större regioner skulle kunna medföra. Samtidigt visar analysen att det fanns ett antal politiska, institutionella och normativa hinder som förhindrade reformen från att leda till en mer dramatisk omorganisation av det regionala landskapet, och att tre regionala sammanslagningar upplöstes 2024. Avhandlingen tittar också på hur de tre intressegrupperna i fokus genomförde sitt regionala arbete i samband med en nationell och regional centrum-periferi-dynamik, som användes retoriskt till deras fördel. Motståndet mot sammanslagningen av Troms och Finnmark handlade delvis om rädslan för en regional centralisering där den största staden i regionen, Tromsø, skulle dominera, men motståndet handlade också om grundläggande frågor om lokal demokrati, politisk representation och politisk makt, och om regional tillhörighet, historia och identitet.