The browser you are using is not supported by this website. All versions of Internet Explorer are no longer supported, either by us or Microsoft (read more here: https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Please use a modern browser to fully experience our website, such as the newest versions of Edge, Chrome, Firefox or Safari etc.

Default user image.

Johan Pries

Associate senior lecturer

Default user image.

Om den relationella urbangeografins gränser : Fältanteckningar: Norra Sorgenfri, Malmö, 2019.

Author

  • Johan Pries
  • Erik Jönsson
  • Burcu Yigit Turan

Summary, in Swedish

Samhällsplaneringen har i någon mån
alltid varit intresserad av relationella
flöden. Det bilsamhälle som cementerades
under efterkrigstidens rekordår var i
högsta grad en fråga om att styra rörelser
mellan olika platser med industrins behov
av arbetskraft som ledstjärna. Men, om
vi ser närmare var det inte bara regionplanens
trafiksystem som var relationellt.
Bostadsgården skulle skapa platser för
olika användare. Torg och stadsdelscentrum
var målpunkter för större områden.
Parker var ofta formgivna som gröna stråk
för att binda samman bostadsområden.
Och större fritidsanläggningar var designade
för aktiviteter som kunde dra till sig
besökare från ett helt lokalsamhälle.
Dagens dominerande stadsideal är i
mycket en reaktion på efterkrigstidens sätt
att tillhandahålla plats för relationella rörelser
av människor i, och mellan, bostadsområdet
som rumslig skala. Den nyurbanistiska
idén om en blandad och tät stad
utgår från efterkrigstidens vision om att se
och styra människors rörelser genom att
formge rum, men framhäver gatan istället
för området som en strategisk skala för att
förstå och styra dessa rörelser och uppnå
en vision av ett intensivt och sammanpressat
stadsliv. Detta allt tydligare fokus på
människors rörelser i staden utifrån gatans
”mänskliga skala” och de inramande
husen ”mjuka kanter” har vissa uppenbara
fördelar. Inte minst finns det idag en
mycket rik uppsättning designverktyg för
arkitekter och planerare att använda för
att forma denna slags relationer.
Men Sorgenfris omvandling i Malmö
belyser också några av denna modells
brister. Den mänskliga skalans raster
framstår i detta fall snarast som endimensionell.
Den gående människan blir
alltings mått, och alla problems lösning.
Det är de som ska skapa den Jane Jacobsinspirerade
trottorar-balett som ger före
detta periferi en framtida innerstadsidentitet.
Omgivande områdens socioekonomiska
segregation tas för givet, och
de kan på sin höjda kopplas ihop genom
miljöer för fotgängare.
Idén om den mänskliga skalan riskerar
också att göra att vi inte ser hur de allt
mer raffinerade verktygen för att formge
stadens offentlighet för fotgängare uttryckligen
kan användas för att iscensätta
väldigt olika slags relationella flödesgeografier.
Norra Sorgenfris offentlighet
är explicit formgiven för att boende och
arbetande ska kunna skapa täta band
till dess platsbildningar, samtidigt som
gaturummet tänks bära upp flyktigare rörelser
genom området för de som kommer
utifrån. Denna hierarki mellan olika slags
användare med olika slags relationer i den
mänskliga skalans stadsrum skulle inte
vara så utmanande om det inte vore för
att det lämnar ett problem olöst. Visionen
om spontana möten människor emellan
tänkta att ske i gatuoffentligheten i områden
som Norra Sorgenfri saluförs som lösningen
på den omgivande stadens segregation.
Inte mycket talar för att denna slags
platser, sina många kvaliteter till trots,
kan leva upp till dessa ambitioner.

Department/s

  • Department of Human Geography

Publishing year

2019-12-12

Language

Swedish

Publication/Series

KRITIK: Tidskrift för arkitektur

Issue

42-43

Document type

Journal article

Topic

  • Human Geography
  • Architecture

Keywords

  • relational geography
  • urban planning
  • stadsplanering
  • relationell geografi
  • stadens mellanrum
  • norra sorgenfri
  • malmö
  • urbangeografi

Status

Published

ISBN/ISSN/Other

  • ISSN: 1654-7969